Anders Eldebrink

Den förevigade Nr 2

 
Fakta

 

Ålder: 55

1 Sm guld med SSK 1985  

1 Vm guld 1987, 3 Vm silver, 1 OS brons 

571 matcher för SSK 

169 landskamper


Klubbar som spelare: SSK, EHC Kloten, Vancover Canucks, Quebec NordiskesFredericton Express                                



För den som är SSK:are behövs det ingen närmare presentation av Anders Eldbrink. Spelaren som bar Nr 2 är en av klubbens största spelare genom tiderna. 

Tröjnummer 2 är nu förevigad i Södertälje Sportklubb. 


Förutom att ”Kung Elde” är en stor SSKikon har han också varit en framträdande back i Tre Kronor med en bra bit över 100 landskamper på sitt cv. 

Där blev han nyligen invald i Hall Of Fame.


Han har även vunnit tre Schweiziska mästerskap med Kloten. Även där har Eldebrink fått sitt tröjnummer 32 pensionerat. 


Storbacken fick guldpucken 1985 och har dessutom fått guldhjälmen

två gånger, 1988och 89.





- Du har ju uträttat mycket i både SSK och Tre kronor. När du tänker tillbaka på din karriär vad är den största höjdpunkten ?


- Det är väl två-tre grejer som jag kan säga. När jag vann Sm-guld med SSK och som kapten fick höja bucklan med min egen klubb det var ju jäkligt roligt. Givetvis Vm-guldet 87, sen har jag ju vunnit tre Schweiziska mästerskap med Kloten, det försåt var väldigt roligt, de hade ju inte vunnit på 27 år. I Stanley cup final var jag när jag var 20 år det var också väldigt kul. Jag spelade i Vancouver och mötte vi Islanders, vi vann inte men det var en häftig upplevelse.


- När man pratar Anders Eldebrink som spelare tänker de flesta SSK men du har ju även fem säsonger i kloten som spelare och sju som head coach. Vad var så speciellt med Kloten ?


- Alltså, jag trivdes bra där, vi hade ett väldigt bra lag, ett vinnarlag. Jag blev erbjuden av Lugano att komma dit men jag visste att de var mätta, de hade vunnit ganska mycket. Jag hade fått mer pröjs i Lugano men jag valde inte pengarna utan jag ville vinna något. Jag gjorde rätt, Kloten vann ju tre år i rad, det kändes som att jag tog rätt beslut. Jag var 35 när jag flyttade tillbaka hem till Södertälje, då tyckte jag att jag hade gjort mitt där nere.


- Du var mellan 81 -83 över och provade på NHL. Vad var det som gjorde att du återvände hem till Södertälje igen efter  2 år där borta ?


- På den tiden var det inte så många utlänningar där, inga ryssar och tjecker. Det var ganska tufft i NHL och ta en plats. Där fanns ju bara 16 lag på den tiden, nu är det ju oerhört många fler lag. Idag är det uppbyggt på ett annat sätt. På den tiden var det lite som att man kom dit och ”snodde” deras jobb. 


- Om vi tittar tillbaka på din tid i Tre Kronor, den i stort sett oslagbara maskinen Sovjetunionen, hur frustrerande var det egentligen att var gång ni mötte dem så skulle det mycket till för att ens vara nära att slå dem ?


- Jo, det var väl större delen av 80-talet. 86-87 var det väl när vi började känna att vi hade chans mot dem, det hade vi inte innan. Man lärde sig mycket av att möta dem, spel utan puck blev vi väldigt bra på i Sverige, vi fick lära oss att försvara oss. Det var ett spel som man lärde sig som back. När Makarov och Krutov var inne var det bara att hålla i kepsen och spela 0-0. 


 


- Vad var den största orsaken till att ni till slut bröt isen och fällde dem och tog guldet 87 ?

- Vi tränade bättre, Sandlin var tränare, han förberedde oss bra, vi började träna mycket bättre helt enkelt. Vi blev mer proffs, många av oss hade ju andra jobb också. Det gjorde inte ryssarna, de spelade hockey hela tiden. Vi började bli proffs helt enkelt, fick mer möjligheter att träna och käka rätt. Vi började tro på det och hittade lösningar, vi blev starka ihopa av att börja träna mer och så. 


- Förutom just då Tichonovs mannar så har du ju mött många stora hockeyspelare, men om vi ska ta just en. Wayne Gretsky ! Vad var det som gjorde hans storhet ?


- Han var ju så spelskicklig och intelligent, han tänkte lite snabbare än alla andra på isen, han såg spelet och situationerna, läste spelet oerhört bra. Han var otroligt bra. Men Lemieux var väldigt bra också. Makarov var också väldigt bra. 


- Nu är du ju själv tränare på toppnivå, om man ser till två tränare som du haft som resulterat i två mästerskap, tänker såklart på Curre Lindström och Timo Lahtinen. Vad var hemligheten bakom deras ledarskap ? Det gäller ju trots allt att få gruppen att fungera tillsammans.


- De var lite olika typer, Timo var väldigt duktig på att få ihop ”färdiga” spelare, äldre killar. Han var mer en tänkare, analyserade mycket och var skicklig på det. Curre var mer en rolig kille som fick ihop gruppen med mycket humor. Det var två olika ledartyper, skickliga på olika sätt.


- Du har ju fått guldpucken en gång och guldhjälmen två gånger, har priserna sin plats på hyllan eller ligger de undangömda i nån låda nånstans ?


- Jag vet ju var de står men de syns inte så mycket. Guldhjälmen är väl roligare och få eftersom det är spelarna som röstar. 


- Jag uppfattar dig som att du inte är så mycket för att framhäva dina framgångar.


- Nä, mina tavlor hänger uppe i stugan i Norrland. De är det inte många som ser. Jag har satt upp allt i ett rum där. När jag är själv brukar jag kolla lite på dem ibland.


- Mellan 1998 och 2000 var du Sportchef för SSK, när du lämnade där var du inte så glad på SSK. 

Vad var det som låg bakom det egentligen ?


- Ahh, lite olika grejer. Det är ingenting jag tänker ta upp nu. Det har jag lagt bakom mig, jag tittar bara framåt. Tycker bara att det är kul att det går bra för SSK nu. Nä, det har jag lagt bakom mig och vill inte prata om mer.


-Var du någon gång under din spelarkarriär nära att spela för någon annan svensk klubb ?


- Nej, jag hade ju erbjudande från Malmö och Percy. Nog hade jag kunnat bli Malmöit, det tror jag. Hade väl lite anbud också från andra klubbar.


- Du hade väl säkert kunnat tjäna lite mer pengar i Malmö förstår jag.


- Ja, det hade jag nog gjort. På den tiden fanns inga agenter, klubbarna ringde ju direkt till spelaren. Visst hade jag lag som var intresserade att jag skulle komma att spela för dem. Jag trivdes bra i SSK så varför skulle jag byta för.


- Du, Stisse och Glenna har ju era nummer pensionerade. Finns där någon annan spelare som du känner spontant också bör vara med där ?


- Ja du, ingen nämnd ingen glömd men. Conny Jansson är väl den som gjort flest poäng i SSK. Han har väl kanske aldrig riktigt fått den uppskattning han förtjänar. Han borde få mer credd för det han gjorde.


- Svår fråga säkert men hur tror du spelare upplever dig som coach ?


- Svårt att säga men ganska konsekvent tror jag i alla fall att jag är. Behandlar alla lika och försöker driva mina grejer som jag tycker är viktigt, min värdegrund. Jag anser att laget går före individen, ett gammalt tänk när det gäller värdegrunder. 

Jag tror att Waltin, LillKenta har lite av samma tänk. Vi är ju lite äldre tränare och har lit äldre tänk när det gäller sådana saker. 

Idag är ju samhället i mycket uppbyggd på individen, allting ska ju handla om utvecklas. Det är klart att de ska utvecklas men det handlar ju om att vinna matcher också och göra sitt jobb för klubben de är betalda av. 

Idag är det nästan så att unga spelare ska spela i en klubb och utvecklas och sen dra vidare. Att inte ge tillbaka fast de ska ha betalt det tycker jag är ett konstigt tänk. Är man anställd av en klubb så ska man ge allt för den och inte fundera på andra saker. Här och nu ska jag vinna för klubben, här och nu ska jag ta ansvar och så vidare.


- Till dagens SSK. Mats Pernhem sa, visserligen med glimret i ögat att SSK gick upp ett år för tidigt. Vad tror du blir nyckeln för klubben att ta steg för steg och slutligen utmana mot SHL ? Det är ju klubbens ambition men inte på bekostnad av det långsiktiga arbetet ?


- Ja, jag tror som du säger att det är viktigt att klubben tar det steg för steg. Att inte ta för stora kliv och ta sig upp direkt utan att hålla sig kvar i HA och sen ta nästa steg.


-Du var ju väldigt ödmjuk i intervjun med LT i samband med Hall of Fame ceremonin. Men det måste väl ändå ha kännas väldigt mäktigt inombords att bli firad så på hemmaplan.


- Jo, det var ju roligt, det blev ju en extra krydda så klart att ceremonin var på hemmaplan.


- Det har ju på senare år kommit mer och fler kommersiella krafter som vill begränsa möjligheter på sportliga grunder att etablera sig eller ta sig upp på högsta nivå. 

I flera fall har vi ju sett bevis på att det inte alltid är de med störst plånbok som lyckas bäst på det sportsliga planet. 

Ta Rögle och SSK som exempel, två klubbar som aldrig kommer att kunna bjuda överlöner till spelare osv. 


Där tycker jag hockeypamparna glömmer bort den stora lidelsen och passionen för sporten och framför allt passionen för sitt lag. 

Tar man väck drömmen om de stora matcherna för supportrarna till de lag med mindre ekonomiska förutsättningar så kommer intresset för sporten att minska allt eftersom och då är vi illa ute. 

Det är min åsikt. 

Du kanske inte är av samma åsikt ?


- Jo, det är klart det är så. Man ser ju nu till exempel Luleå köper de bästa spelarna. Frölunda och Skellefteå har ju en fördel nu hela tiden när de värvar, de har ju mest pengar. När Växjö vann förra året med 13 utländska spelare tror jag och inte en enda junior som spelar. Det är klart att de har en väldigt stor chans att vinna med ett sådant lag. 


- Som systemet har börjat att bli så behöver ju de större klubbarna inte kämpa allt för mycket för att förädla sina egna talanger. Det blir ju mer och mer att de allsvenska klubbarna och div 1 klubbarna får göra det här grovjobbet. Sen börjar de spelarna ta plats i A-laget och sen så drar de vidare som du var inne på tidigare. 

Jag är av den åsikten att supportrarna måste få ha drömmar med sitt lag att de ska kunna etablera sig och få vara med om de stora matcherna. Finns inte den drivkraften så kommer intresset för hockey att dö ut fullständigt. 


- Jo, det är ju så. Det är synd att det är så pengastyrt, nu gick ju Leksand upp i och för sig. Men det blir längre väg i från Allsvenskan. Det handlar om drygt 25 miljoner och det kan man köpa hyfsade spelare för så är det. 


- Utöver tränarjobbet, kan du tänka dig nån annat uppdrag tex sportchef/general manager, klubbdirektör ?


- Nä, jag vill vara tränare. Jag trivs med att vara tränare, att vara med killarna, stöta och blöta, vinna och förlora. Att vara sportchef och hålla på med agenter det är inte min grej, hellre att jobba med spelarna individuellt och så där. Det tycker jag är roligare.


- Ja du Anders vi skulle kunna snacka hur länge som helst men jag tänkte runda av här. Åter igen tack för pratstunden. Stort för en inbiten SSK:are som mig.

Lycka till med Rögle i vinter.


- Ja, vi ska kämpa på. Jag håller hårt på att SSK ska göra en stabil säsong och nå sitt mål.






Daniel Bladh för SSKsupportSkåne




Intervjuer